Nu är jag framme i Kuala Lumpur men jag har inte sett någon Koala. (Jag var bara tvungen att skriva så)…
De sista dagarna i Bali så hade jag lite feber, inte som jag brukar ha feber (typ 40 grader) utan kanske 39 grader. Så det var inte så farligt egentligen mer än att mar lite matt i kroppen och så. Men nu är det bättre men jag har lite ont i halsen.
Idag har jag mest gått runt i hela Kuala Lumpur, staden känns lite som en lillebror till Singapore tycker jag. Dock har den inte vuxit till sig lika fin som sin storebror än, men det kommer väl. Jag hade på mig min vita Neviströja som var helt nytvättad. Det dröjde inte länge tills att man såg hur skitigt det är i luften av gissningsvis alla avgaser här. För tröjan blev ganska fort grådaskig. När jag torkade mig på munnen efter ett mål mat på McDonalds så blev servetten lite smutsig om man säger så. Jag har iaf sett tvillingtornet och några till byggnader som man ska se här. Det verkar som att alla på hostlet ska ut och festa ikväll (de flesta verkar vara skandinavier), men jag har stängt in mig på rummet och känner inte för att bli meddragen på någon fest. Det blev en hel del festande på Bali då jag träffade många andra som jag har träffat på olika ställen på resan.
Jag tänkte nu skriva om lite frågor jag har fått under resans gång, dels av andra resenärer och av annat folk.
En fråga som jag har fått en hel del är om jag har varit sjuk någon gång på resan? I Nya Zeeland var jag lite förskyld, sen fick jag någon form av matförgiftning i Laos som varade en halv dag. Sen då dessa två dagarna på Bali som jag hade feber. Så inget stort och egentligen inget som har hindrat mig att resa, dock skulle det ha varit skönt att bara vara på ett hotellrum när jag hade matförgiftningen istället för att åka i en övervarm bil den hetaste dagen på resan. Men jag har klarat mig ganska bra än så länge, peppar peppar ta i trä.
Sen brukar jag få frågan om jag har varit rädd någon gång på resan då i synnerhet att jag har rest själv? Jag har inte varit rädd i den synpunkten att jag har rest själv, har inte heller försökt sätta mig i sådanna situationer som är extra riskabla att resa själv. Men rädd har jag varit, det var i Nevis efter att jag lämnade plattformen när jag hoppade bungyjump. då var det ren rädsla i ca 2 sekunder. Så rädd har jag aldrig varit. Sen när jag var påväg mot ormen i Byron Bay så var jag lite chockrädd precis när jag fick syn på den. Annars har jag inte direkt varit rädd, klart när man åkte jeepney vissa streckor i Filippinerna där alla kör som galningar utan marginaler. Men det är en sak som man vänjer sig vid, iaf jag. Men det har varit lite otäcka grejer också. En grej har jag inte skrivit om, det var i Kuta en morgon så vaknade klockan 7 av att hela rummet var fylld av brandrök. Då tog jag tag vid mina shjorts, plånbok och pass och gick till stranden för att kolla på vågorna. När jag kom tillbaka ca 45 minuter senare så hade röken i rummet börja lätta lite och jag packade min lilla väska med det viktigaste grejerna som jag skulle kunna behöva på fortsatt resa och ställde den vid dörren. Detta gjorde jag ifall det visade sig att det brann och jag snabbt skulle behöva rädda någon (om det skulle ges tid till det). Sen gick jag på toa och då upptäckte jag att röken kom in ifrån ventilationen på toaletten. Jag gick ut och kollade på andra sidan av hotellet där de håller på att bygger förfullt och där kom röken ifrån också. Så då kunde jag ta det lugnt och gå och äta frukost. Men det var lite otäckt att vakna upp i ett rökfyllt rum, men det gäller att inte gripas av panik utan ta det lugnt och ta ett djupt andetag nära golvet.
Hur länge har du rest nu egentligen, måste vara hur länge som helst? Jag startade resan den 26 Januari, så snart i 5 månader. Det är än väldigt lång resa och det är inte alla som får möjlighet att göra en sån här resa, så jag är tackfull.
Har du gjort några goda gärningar eller hjälp någon? Ett lätt svar är nej. Men lite smågärningarna har jag ändå gjort, men i de hela förutom att föröska vara en god människa så har jag inte gjort något för att förändra världen. Men som lite exempel, så att jag känner mig lite bättre :). Jag har som prencip att aldrig ge någon tiggar pengar, då jag hellre ger dem något annat. Så två gånger när jag har handlat nattmat i Kuta och väntat på min fina goda hamburgare i ca 15 minuter och magen bara har skrikigt efter den så har jag tagit med den och börjat vandra mot hotellet. Sen har jag sett dessa tiggare längs vägen hem och de är mycket hungrigare än mig. Så då har jag skänkt min nattemat till dem istället. Och de har blivit så glada för den lilla maten. Sen under resans gång så har jag varit med om faktiskt 3 gånger att den personen som har suttit brevid mig har tappat sin plånbok, när de är på väg att lämna så har jag sett det och ropat efter dem och de har fått tillbaka sin plånbok (2 gånger på flygplats och en gång på en färja). Det är sånna smågrejer som jag har gjort. Ett annat exempel så är de på flera ställen här urusla på huvudräkning och flera gånger har jag fått tillbaka fel. Ofta när jag får tillbaka lite förlite så brukar jag skita i det, menÂnär de förlorar på det så brukar jag säga till. De har oftast mycket mindre pengar än mig så det tycker jag inte är mer än rätt.ÂÂ
Är du Tom Cruise? Nää jag är inte Tom Crusie…
Â
